Som tidigare nämnt har vi under denna vecka varit inne på ämnet kring integritet, demokrati och synlighetens förvandling. Vi har rört vid ämnen som medieskandaler och det negativa samt positiva med det, något jag vill reflektera kring i veckans blogginlägg.
Vi hade vilda diskussioner kring dessa medieskandaler i den grupp jag blev indelad i under seminariumet som hölls av Bernhardsson(1) och Christiansen(2) då vi alla inte tyckte likadant kring det ämne att offentliga människor, vare sig det är politiker eller om de är kända på annat vis, har någon riktig möjlighet till en privat integritet där ingen dokumenterar eller dömmer deras privatliv. Det fanns två aspekter kring detta, att man skulle förbise en offentlig människas privatliv (d.v.s. skilja på privatliv och jobb, då det är under arbetstid de är offentliga) eller att man som offentlig människa fick räkna med att ens privatliv skulle dokumenteras eftersom ”man gått med på det” när man valde det yrke man valde.
Jag anser att man till viss del ”gått med” på den offentliga delen när man valt ett yrke som innebär att man syns och hörs, då det ofta är där medierna befinner sig. Vad det gäller politiker och andra högt uppsatta tjänstemän och -kvinnor anser jag att det är rent av viktigt att vi som har möjlighet att rösta fram och ha åsikter om vilka som ska ha högre makt i vårat land, skall kunna få reda på om dem göra saker som kan skada andra eller vara olämpliga för den yrkesroll det sitter. Något som dem framförallt borde vara redo att göra när dem anser sig vara lämpliga till en så viktig roll i vårat samhälle.
För att läsa på om lagar som berör detta ämne besökte jag bland annat regeringens hemsida (2017) och läste om offentlighetsprincipen. Den innebär att tjänstemän som jobbar inom stat, kommun och landsting har meddelandefrihet och därmed får berätta för media om sådant som annars är hemligstämplat utan att kunna straffas för det samt utan att arbetsgivaren får ta reda på vem det är som lämnat uppgifterna (regeringen.se, 2017). Detta är ett exempel på en anledning som förmodligen gör att mycket information läcker ut angående högre uppsatta. En annan anledning till spridning av information och skandaler är ju givetvis våra mobiltelefoner där vi som privatpersoner ständigt har tillgång till kamera och bara är några klick ifrån att själva kunna sprida eller ge vidare information som sedan uppkommer som en medieskandal.
Människan har även intressanta sätt att ta in det här med media på, vilket vi var inne och berörde under Christiansen(3) föreläsning, då hon informerades oss om primäranvändning, sekundäranvändning samt tertiäranvändning. Primäranvändning innebär att du håller fullt fokus på den nyhet och information du i stunden håller på att ta in. Sekundäranvändning menas att du tar in information samtidigt som du gör något annat, till exempel när du sitter i bilen och lyssnar på nyheterna i radion medan du kör. Tertiäranvändning menas att du endast hör informationen i bakgrunden av något annat, det vill säga knappt tar in eller lyssnar på den men hör den ändå. Så, hur kommer det sig att något som mediaskandaler, skvaller och fakta kring offentliga människors vardag alltid sätter en i primäranvändning vid intagandet medan dagligt krigande i Syrien endast sätter en i sekundäranvändning och ibland till och med tertiäranvändning? Älskar vi att gotta oss i skandaler eller handlar det om att det är det som prioriteras på ett annat sätt i tidningarna och annan typ av media?
Referenser
Regeringskansliet (2017). Offentlighet. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.regeringen.se/lattlast-information-om-regeringen-och-regeringskansliet/den-svenska-samhallsmodellen/offentlighet/. [2018-04-22].
Fotnoter
(1) Lennarth Bernhardsson universitetsadjunkt Högskolan Väst, 19 april 2018
(2) Birgitte Christiansen universitetsadjunkt Högskolan Väst, 19 april 2018
(3) Birgitte Christiansen universitetsadjunkt Högskolan Väst, 17 april 2018
ZMEDIA 